Alla stora problem har en början. I:I

Innan någon blir upphetsad och tror att jag har full koll på Pandoras ask iom att jag benämner detta inlägg som I:I...nej. Det är dock ett logiskt sätt att benämna ett av de första stora problemet som jag ser i min tjänst som HVInsatskompanichef.(Jag är sedan 010117 chef för ett HVInsatskompani) Mitt syfte med detta inlägg, och de som följer i nummerordning, är att visa på den diskrepans som JAG upplever finns mellan FM åtagande och dess utförande gällande mitt kompani och dess utbildning.


Jag döpte detta inlägg till "alla stora problem har en början. I:I". Det är en hyfsat titel för det stora problemet som jag ju tänker nagga lite i kanten på.

I:I - hur en halvklok tanke överlevde sig själv.   

Förr i världen, då när vi fortfarande tvingade in 19-åringar av manligt kön till tjänstgöring, så gick det sådär att åka bil i grönt. 19-åringar av manligt kön är nog de absolut sämsta förare av vanliga fordon som finns på denna jord. Lägg till 2 eller fler i bilen så blir dom ÄNNU sämre! Jag vet, jag var med! 

Tror ni inte mig så kolla försäkringspremier för en 19-årig förare av manligt kön mot en 30-årig förare av samma kön. Jag lovar att oavsett vilket försäkringsbolag du än ringer så kommer killen som är 30 år fyllda få en BETYDLIGT mindre premie! Varför då? Jo. För att försäkringsbolagen lever på att kalkylera risk, och en 19-årig (framförallt manlig)-förare är en gudvethurmångamassor mer farlig förare än en 30-åring av samma kön.
VAD detta beror på kan vi diskutera. Vissa säger att pojkar utvecklas senare än flickor. Andra säger att män är menade att ta risker för att imponera på flickorna. Den tredje säger att män bara är korkade. För detta inlägg bryr jag mig inte. Jag bara konstaterar att män år 19-21 är jävla kassa förare av personbil! 

Så. Sen var värnplikten. Med bil. Å 19-åringar med färskt körkort. Av manligt kön. Å så blev det mindre antal värnpliktiga. Men dom var fortfarande 19. Med färskt körkort. Av manligt kön. Å så blev det ÄNNU färre värnpliktiga. Fortfarande 19 år. Med färskt körkort. 

19-åriga män med (givetvis-) färskt körkort funkar sådär med kronans 245/940/V70. 

Så man bestämde sig för att införa en egen (extra) motorskola för dessa testosteronfyllda 19-åringar. Det var ingen speciell skola, det var samma skola (med oftast samma material) som den civila skolan redan tvingat på du inga 19-åringarna. 

Det absolut farligaste som fanns för RegC eller KompC var att en av soldaterna skulle ha ihjäl sig. Att de lärde sig slåss var (vid denna tid) sekundärt. Denna uppfattning kvarstår till god del än idag.  

Resultatet av denna motorskola vet jag inget om, speciellt som manfallet iom mindre värnplikt typ nollförklarade deras effekt. 

Oavsett att värnplikten var avskaffad sedan några år, och först kommer träda i kraft (närdå?) så lever denna skola kvar inom armèn.  

Inom HV blir denna skola lätt patetisk och utsatt för (i bästa fall)  komik. Jag har idag att skicka 30+ åriga plutonchefer med B-körkort som är MINST 10 år gamla på en kurs som skapades för 19-åringar för 20 år sedan. Vissa av dessa plutonchefer är dessutom yrkeschaufförer med en hygglig del av alfabetet på sitt körkort. "Hur en halvklok tanke överlevde sig själv".  

Den "Nya värnplikten"

En gammal tanke som jag tar ett varv till pga den ”Nya värnplikten”.

En av de centrala delarna i mitt resonemang utgår från att det en gång fanns en ”25:4-regel” vid antagning till universitetet. (https://sv.wikipedia.org/wiki/25:4-regeln) I korthet var det ett försök att göra antagningen till universiteten mer ”jämlik” genom att ge de som fyllt 25 och hade iaf 4 års jobb bakom sig en egen fil in vid antagning till diverse program. DVS var du 25 år fyllda och hade knegat minst 4 år så sökte du till en utbildning (oavsett vilken utbildning!) tillsammans med andra i samma situation! Du konkurrerade INTE med 19-årige ”2.0 på högskoleprovet”, utan med de andra som var 25 fyllda och hade knegat minst 4 år. X-antal procent av utbildningsplatserna till ALLA utbildningar gick till dessa ”25:4”-studenter. Jag vet inte hur stort ”X” var i procent av utbildningsplatserna dock, och Wikipedia ger inget svar. Dock bör det ha varit minst 5% för att vara så betydande att Regeringen Reinfeldt avskaffade det.

Den ”nya värnplikten” innebär att alla (oavsett kön) ska kunna kallas till mönstring. Det är mycket bra, även om jag tycker det är för lite och försent SAMT att jag undrar hur FM ska klara detta. Men det är ett annat blogginlägg.

Hur gör vi det attraktivt att genomföra en värnplikt? Hur gör vi en värnplikt plus ett antal års anställning attraktivt? Hur ser vi till att våra regementen får fördelen av ”first choice” av landets ungdomsgrädda?

Mitt förslag:

1. En godkänd VPL (12 månader eller vad det nu blir) kvalificerar soldaten att söka in till universitetsutbildningen enligt ”Soldatgruppen”. Denna grupp är alltså precis detsamma som 25:4 enligt ovan. Den har X % av platserna på såväl handelshögskolan som ”knyppelprogrammet” i Örebro.

2. En godkänd VPL + en anställning inom GSS/K under minst 4 år ger tillgång till ”soldatgruppen” (med tillägg för dina 4 år) SAMT, dessutom, fördelen att staten, mot en avgift (1-2000:-/mån när du jobbar som soldat) ser till att dina första 8 terminer på universitetet betalas åt dig. Du KAN alltså mucka vid 24/25 års ålder, läsa 4 år på universitet och vara klar med din civila utb och börja jobba UTAN en spänn i skuld. Du är, om du ställer upp på att leva hyfsat fattigt som soldat under 4 år först – Färdigutbildad civilt utan en spänn i skuld innan du är 30. Dessutom har du ett yrke att falla tillbaka på. Sommarjobb kommer inte vara något problem. Dock måste du vara duglig som soldat för detta erbjudande.

Bara en tanke.

Hemvärnets uppgifter i verkligheten

Grundläggande begrepp och dess betydelse.

Ett återkommande samtalsämne/debatt inom #Fötwitt är hemvärnets uppgifter och användning efter mobilisering. Av detta följer att hemvärnets utbildning I fredstid ofta ifrågasätts. Ofta upplever deltagarna I diskussionen att HV skulle klara av betydligt mer avancerade uppgifter och materiel. Grunden till denna uppfattning är mycket positiv; man upplever sitt eget HV-förband som kapabelt till större och mer krävande uppgifter. Detta är mycket bra, då det visar på att man har förtroende för sitt förband, och att moralen är hög!

Dock finns mycket sällan en något djupare förståelse kring vad HV har för uppgifter, vad dessa uppgifter innebär och hur krävande uppgifterna är. Detta är ett försök att ensa terminologin I debatten till de, inom FM, officiella termerna och förklara dessa på ett lättfattligt sätt.

Mitt syfte med detta inlägg är alltså att höja den debatt som finns kring HV genom att ensa språkbruket gällande uppgifter, stridssätt mm och på så vis kunna beskriva storleken på Hvs uppgift. Detta ämnar jag göra genom att steg för steg förklara och diskutera de olika begreppen på ett lättfattligt sätt. Målet med detta inlägg är att tjäna som en enkel referenspunkt för de debattörer som önskar diskutera Hvs uppgifter på ett mer professionellt sätt. Framförallt när diskussionen förs med utbildade officerare krävs att man som debattör förstår terminologin.

Hemvärnet har HUVUDUPPGIFTER och ÖVRIGUPPGIFTER. Dessa finns att studera I HVH.¹

Som synes har HV fyra huvuduppgifter och två övriguppgifter.

Av dessa fyra huvuduppgifter är det bara “skydda-uppgifterna” som är STRIDSUPPGIFTER. En stridsuppgift är alltså en uppgift som man löser genom strid. Jag kommer inledningvis att fokusera på just hemvärnets (huvud-)stridsuppgifter. De vanligaste stridsuppgifterna finns att beskåda I AR2 Taktik enligt nedan.²

1HVH 2016 (Handbok Hemvärn 2016). Finns att tanka som PDF frånhttps://hemvarnet.se/UserFiles/Centrala/Rikshv/Handbok_Hemvärn_2016.pdf

2AR 2 Taktik (Arméreglemente del 2 Taktik 2013) Finns att tanka från https://hemvarnet.se/UserFiles/Utbildningsgrupper/Bohusdalgruppen/filer/AR_Taktik.pdf

Dessa är de vanligaste stridsuppgifterna. Observera att varken uppgiften bevaka eller exempelvis spana / ytövervaka finns med här, även om de (iaf de senare) är kvalificerade uppgifter och utgör huvuduppgifter för till exempel förband typ Fallskärmsjägarna.

För att lösa en stridsuppgift används olika metoder som kallas STRIDSSÄTT. Dessa stridssätt är:

* Anfall

* Försvar

*Fördröjningsstrid och

*Avvärjningsstrid

Som synes finns det ingen hård linje kring vilken typ av stridssätt man använder för att lösa ut sin stridsuppgift. Det som beskrivs I tabellen ovan är dock de vanligaste sätten att lösa ut respektive uppgift. Observera speciellt de vanligaste sätten att att lösa stridsuppgiften skydda. Det är alltså en av hemvärnets huvuduppgift att kunna skydda. Av olika anledningar som jag tar upp senare så vill jag här fokusera på stridssättet försvar, då det är I min mening, det vanligaste sättet HV löser uppgiften skydda.

Kort om stridssätt.

En annan mycket viktig del I sammanhanget uppgift/stridssätt är – förbandets bedömda motståndare.

 Varje förband I FM har en KFS, en “krigsförbandsspecifikation”. Den enda öppna KFS jag hittade på nätet är en gammal distribution från HKV som kallas “HKV 2011-12-16 01 630.69333 Bilaga 1 KFS14 för Hemvärnsförband”. Huruvida den I sin helhet är aktuell än idag låter jag vara osagt. Typmotståndaren kvarstår dock I de allra flesta fall, och är på inget sätt hemlig. För att göra det väldigt enkelt så säger KFS för hemvärnet att hemvärnet ska kunna, genom utnyttjandet av de olika stridssätten (anfall, försvar etc) kunna lösa huvuduppgiften skydda mot en motståndare som består av följande storlek och utrustning:  

De av oss som varit med I HV ett tag har hört detta förut. En Hvpluton skall kunna möta (framgångsrikt – dvs vinna mot) en motståndare av grupps storlek (6-12 man -ish). Det är vad vi ska klara av I plutons ram.

Andra förbands KFS specificerar andra motståndare med annan materiel och storlek/styrka.

Något om utvecklingen av HV.

 Som synes benämns det I KFS att hemvärnet I plutons ram skall klara av denna grupp motståndare. Det har varit så sedan hedenhös att plutonen har varit hemvärnets STRIDSENHET, inte kompaniet. Med tiden börjar vi äntligen röra oss mot att göra kompaniet till stridsenhet, men eftersom vi troligtvis alltid kommer vara utspridda så kommer plutonerna fortfarande alltid att utgöra den primära stridsenheten. Ett exempel på när ett Hvkompani utgör en stridsenhet idag är när uppgiften är sådan att kompaniets alla plutoner jobbar för att lösa samma uppgift – ex vis “skydda flygplats”.

Uppgiften SKYDDA med stridssättet FÖRSVAR.

Just denna kombination är vad jag skulle säga är Hvs bröd och smör. Det är vad HV finns till för. Nu har det genom åren funnits en massa avarter (beroende på vilken utbildningsgrupp som lärt ut vad till vem etc) på definitionen av stridssättet försvar och hur man egentligen försvarar något I syfte att skydda det. De riktiga avarterna på detta är det som sitter kvar I folks medvetande när man talar om hemvärn öht. Bilden som dyker upp I folks medvetande då är en trött farbror som sitter I vadmal med gevär modell 96 med ryggen lutad mot förrådet I skogen som han “försvarar”. Jag ämnar här specifiera precis vad stridssättet försvar innebär. Hur man genomför detta stridssätt finns mycket dugligt beskrivet I SoldF 2001 sid 260-263 (försvar) samt sidorna 264-271 (eldöverfall). Missa dessutom inte kapitlet Fältarbeten och avdelningen befästningar. Jag kommer här att nörda lite I de olika taktiska exemplen på stridssätten försvar från AR2 för att skapa en ensad basförståelse för konceptet.

AR2 inleder med att definiera grundbetydelsen på stridsuppgifte försvar enligt följande:³

"7.2 FörsvarFörsvar genomförs främst i syfte att hindra en motståndare att nyttja eller säkerställa att våra förband kan nyttja viss terräng eller anläggning.
Försvar kan även syfta till att binda en motståndare så att denne blir gripbar för anfall från annan riktning eller hindras ingripa mot viktig egen verksamhet på annan plats. Försvarsuppgift till förbandschefen måste klart ange hur länge, i vilket syfte och under vilka omständigheter som försvaret ska upprätthållas. Försvar innebär i regel en hög ambitionsnivå i striden. Försvar skall kunna fortsätta även då motståndaren passerat förbi förbandets gruppering."

3 AR 2 Taktik sid 76.   

H gender - FM och dess publicering av detta reglemente.

Sedan de tre reglementena rörande gender släppts i digital form för någon vecka sedan så har deras existens vållat en del uppmärksamhet. Grovt förenklat så kan man sammanfatta denna uppmärksamhet som besvikelse, löje och förakt.
Besvikelsen som uttrycks är inte sällan grundad i att man tycker att FM har andra saker att göra, andra saker att skriva reglementen om samt att man upplever att just gender får en gräddfil i produktionen. Till detta kommer ibland också löje. Man uppfattar gender som tramsigt och något som FM inte ska pyssla med alls. Löjet glider gärna in i förakt. Man föraktar den organisation (del av organisation) som prioriterar begreppet gender och hanterar det i FM dagliga verksamhet.

Ett mycket bra exempel på dessa reaktioner står dessutom att finna i omvärldens beskrivning av svenska FM i och med detta. Speciellt Sputnik (den ryska kanalen som är kopplad till President Putin) gjorde ett ganska stort nummer av denna nyhet.

Bilderna är mycket väl valda, även om poängen med bildvalet inte alltid går hem hos svenska folket så är det tydligt att man genom att välja bilder med söta flickor önskar dra ett löjets skimmer över hela svenska FM. I Ryssland är detta solklart då man har en genderkultur som, I jämförelse med exempelvis Sveriges, ligger någonstans kring sen medeltid. Kvinnor ska inte vara I uniform (om de inte är sexiga och har tjänst som sjuksköterskor eller serveringspersonal). Det är männen som förknippas med krigande och annan ”manlig” verksamhet etc etc. Det kan tyckas lite konstigt att detta lever kvar I Ryssland trots de många hyllade insatser som kvinnor gjorde med vapen I hand 1941-45, men likväl är det så.

Kort sagt är det öppet mål för Sputnik att driva med svenska FM iom de nya reglementena.

Så – Om vi nu bortser från den ryska inställningen till oss, våra reglementen och den svenska (I huvudsak iaf-) acccepterade normen kring gender och istället ser vad dessa reglementen egentligen innehåller och vilken funktion de har så blir ett par saker tämligen uppenbara.

1. Sverige är ett iaf hyfsat jämställt land. Förutom våra egna ambitioner kring jämställdhet mellan kön och sexuell läggning så har vi dessutom förbundit oss att agera I enlighet med FN 1325. Jag citerar:

I händelse av en väpnad konflikt är det avgörande för den

framtida freden hur kriget utkämpas. En militär verksamhet som

upprätthåller mänskliga rättigheter och grundläggande värden i

vårt samhälle bidrar till stabilitet efter att konflikten upphört. Det

är därför som ett aktivt jämställdhetsarbete och implementeringen

av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 är viktigt.¹

2. Handbok gender består av tre delar, Teoretiska grunder, Genomförande samt Typscenarier. Efter min genomläsning så kan jag direkt säga att hade detta inte varit ett reglemente från FM så hade en lämplig titel varit ”Gender for dummies”. Det är MYCKET låg nivå på teoribeskrivningen och de exempel som dras upp är på en nästan överdriven nivå inkrystade I texten. Mina A-studenter lär sig djupare resonemang kring gender de första veckorna på kursen I historia A.

3. Jag satte mig och jämförde vad H Gender har som inte Svensk Soldat från 1994 redan innehöll. Jag kom fram till två direkta skillnader. H Gender hanterar olika sexuella läggningar och beskriver utförligt vad som krävs av chefer på olika nivåer I FM och vad som förväntas av dem och soldaterna gällande gender. För den enskilde soldaten tycker jag gott att en duglig uppfostran I kombination med normal undervisning I krigets lagar är fullt tillräckligt.

Varför har vi då fått en liten serie reglementen kring gender? Jag kan givervis inte svära på detta, men två anledningar verkar vara rimliga.

1. Sverige och FM är bundna att agera på ett vettigt sätt mot människor av alla kön, färg, religion, sexuell preferens etc. FM är den del av samhället som har att ta tag I de svåraste situationerna som vi kan komma att utsättas för som land. Likväl som vi har böcker som på djupare nivå behandlar krigets lagar så måste vi (faktiskt) ha en handbok som definierar gender.

2. H gender kommer (om jag fattat FM rätt och det fungerar på ett hyfsat vettigt sätt) INTE att delas ut till gemene soldat samtidigt som SoldF, utan kommer att vara undervisningsmateriel för chefer på olika nivåer när de går centrala kurser. Chefer måste ha ett hum om vad gender är, och vad exempelvis FN 1325 innebär. H gender är dessutom FM officiella linje gällande allt som kan hända inom organisationen gällande vuxenmobbning och andra, liknande fall, av dålig stämning. I och med H gender så slår FM fast, en gång för alla, I svart och vitt, att det inte är tillåtet att jävlas med någon för att den är homosexuell etc. Det har gjorts förut, men inte I form av ett språk som nu innehåller termen ”gender”.²

Slutligen – är det vettigt att FM nu har en H gender? Enligt mig är det mycket vettigt. FM har nu skapat en gemensam utgångspunkt för ett begrepp som man är skyldiga att ta hänsyn till I sitt arbete. Det behövdes.

Är handboken bra? - Nej, inte särskilt. Nivån är låg och den är ganska dåligt skriven, men för kompanichefen som upptäcker trakasseri mot den homosexuella soldaten (motsv) så är det ett stöd för att agera enligt FM principer.

Boken skrevs för att den måste skrivas. Jag tror inte nya InF R Skyttepluton blir en minut försenad för att H gender kom ut först.

/Magnus Svensson

1Handbok Gender -

Teoretiska grunder och ledarskap

H Gender 1-1 2016

2Just här ligger min största kritik mot handboken. Begreppet “gender” är mycket stort, och det märks att boken är skriven av någon som inte kommer från en forskningsmiljö där detta begrepp används dagligen. Ibland känns det som att författaren inte riktigt förstår det hen(!) skriver om, utan mest har skaffat sig en ytlig kuskap och sedan försökt uttrycka det med egna ord.   

Om attityden inom FM för 18 år sedan. Någon som känner igen sig idag?

Eftersom jag börjar bli så gammal att jag kan börja pipa likt äldre män före mig så vill jag passa på att göra det ikväll.

Jag minns när jag gjorde GU. Ni vet...på den tiden när iaf inte ALLT var jättefarligt...Utom kriget. Kriget var farligt. Därför la vi så mycket energi vi kunde på att lära oss så mycket om kriget vi bara kunde. Faktiskt jobbade vi ibland dygnet runt - för att inte missa så mycket som EN minut kunskap när vi övade oss i hur vi skulle överleva det stora farliga kriget. För överleva skulle vi, dog vi så var det på grund av otur eller för att vi inte lyssnat på våra instruktörer tillräckligt noga. Därom fanns ingen tvekan!
Eftersom vi ansträngde oss så hårt för att försöka bli bra på att kriga så hade vi inte så mycket energi över till att oroa oss för sånt som man egentligen redan kunde/skulle kunna som 19-åring.

Att kunna hantera en vanlig morakniv och yxa samt såg ansågs vara något man redan skulle kunna. Gjorde man bort sig så skrattade kamraterna åt en, och man plåstrade i tysthet om tummen med ett snabbförband (plåster) ur plutonsapoteket. I värsta fall (om skadan var tillräckligt stor) så kom kamraterna och hjälpte till, och man fick ett stygn eller två på det lokala sjukhuset av en söt sjuksyster samt en sjukgrupp att vila upp sig i innan man fick vara med igen. Svårare var det inte. Man gjorde YTTERST sällan bort sig på samma sätt igen.

Flera av oss hade B-körkort. Vi hade kört upp för en argsint civil kontrollant redan, och kunde alltså utan vidare betros med att faktiskt få en vidare utbildning i fordonskunskap - till exempel bandvagn, stridsfordon eller stridsvagn! Så kallade "vanliga fordon" (som man redan fick köra med ett civilt B-körkort) lades det ingen tid på att utbilda oss i. Varför då? Vi hade redan civil behörighet!? Varför underkänna den? Vi var ju inte här för att bli underkända/godkända som förare - utan att lära oss överleva kriget!
Dock är fordonshantering med hormonella 19-åringar av manligt kön (JA! Dom med snopp!) en rätt farlig affär. Inte när dom kör bandvagn eller stridsvagn - utan när dom förflyttar sig på vanlig.jävla.väg.i.vanligt.jävla.fordon. Det vet alla. När jag gjorde GU så löste man just detta problem genom att sätta alla oss som hade ett B-körkort i en sal och låta det läskigaste befälet berätta för oss att OM vi vågade buckla någon av HANS bilar så skulle vi få med honom att göra. Personligen. Vi fattade. Nog buskörde vi med kronans bilar, men vetskapen om att HAN skulle prata med oss om det gick åt helvete satte lite försiktighet i vårt bus. Det räckte.

Även hos oss så fjollades det en hel del. En kompis var vegetarian. Han ihärdade i detta även fast han i stort sett levde på bröd, potatis och varma koppen-soppor under övningarna. Han skrattade (och vi också) om att han var "undernärd". Det var inget krav att äta upp tilldelad mat. Ingen funderade två gånger över detta. Kronan hade ju tydligen gått å köpt "varma koppen" åt honom. Detta ansågs speciellt.

Visst fanns det korkade regler även då. EN (riktigt korkad-) regel sa att jag och mina soldater skulle ha stålhättade skor på oss när vi hanterade stridsfordon och stridsvagnar. Den regeln skötte våra befäl på ett utmärkt sätt. Dom delade ut skorna (något civilt skit med dragkedja) och nämnde det aldrig mera. Mina stålhättor lämnades tillbaka till förrådet oanvända. För de som inte vet så är det obra att få en 62 ton stridsvagn på tårna. Har du inga stålhättor så får du i bästa fall kross-skador. Har du stålhättor har du inga tår/främre del av fot kvar alls. Dessutom är risken för köldskador (jag gjorde min GU i Boden) typ 2000% högre i stålhättor. You do the math.

Men dessa korkade regler och fjoll utgjorde en ganska liten del av vår tillvaro. Vi slet och stretade mot samma mål allihop. Givetvis var målet MUCK, men samtidigt fanns det en gemensam känsla av att vi skulle lära oss överleva det stora farliga kriget. Vi visste att detta var grundkursen i överlevnad. Vi fokuserade på det.

Jag saknar min gamla FM.

Varför ryskt agerande inte är "oberäkneligt"

Följande länk dök upp i Twitter idag (Tnr: 150317):

http://www.dn.se/nyheter/varlden/hultqvist-rysk-oberaknelighet-kraver-starkt-forsvar/

Det är inte första gången (och säkert inte sista) som svenska politiker uttrycker sig kring den, för dem, så "oberäkneliga" grannen i öster. Jag vill hävda att Ryssland idag är betydligt lättare att förstå sig på än på många år. Dock krävs det att man känner till en del grundfakta och accepterar att rysk utrikespolitik inte alltid har intressen som sammanfaller med våra egna eller resten av världen öht.

Inledningsvis kommer jag här att prata om det som jag kallar för "målbild". För alla militärer som läser detta är det ett självklart uttryck, så jag ska inte dröja mig alltför länge vid dess betydelse eller hur den skapas. Därefter kommer jag att presentera den målbild jag tycker mig ha uppfattat att Ryssland nu jobbar mot och slutligen kommer jag att sätta detta i samband med den historiska utvecklingen som Ryssland har haft under de sista 100 åren och sätta detta i en modern kontext.

Givetvis är detta mina egna tankar. Det bygger på vad jag själv lärt mig genom mitt jobb som historiker och genom att läsa vanliga dagstidningar. Min spåkula är inte bättre än någon annans.

Målbild

En målbild är helt enkelt den vision man har kring hur läget skall se ut när uppgiften är löst. En målbild kan vara stor eller liten. Taktisk eller strategisk. Ett exempel från infanteriets taktiska målbilder skulle kunna vara att "När gruppen ordnat förläggningen så ska vi kunna vila i x antal timmar för att sedan kunna påbörja marsch med 60 minuters beredskap". Strategiskt blir det större, och tar längre tid. En målbild kan mycket väl sträcka sig över tidsperioder på minst 10 år, ibland längre. Ett exempel skulle kunna vara: "Inom 10 år har vi upprättat en för båda länder viktig ekonomisk länk mellan oss och X-land gällande import av Y och export av Z".

Svenska militärer är ganska duktiga på målbilder, beslut i stort och genomförandeidéer. Det är tydligt att iaf ryska politiker är det också. Skillnaden mellan rysk och svensk politisk planering och skapande av målbilder är dock påtaglig om man ser till nutidshistoria (1900-dags dato). I våra ögon är det inte alltid lätt att förstå varför Ryssland beter sig som dom gör i en given situation - jag menar att det beror på att vi inte förstår att tänka oss in i den ryska strategiska målbilden och inte förstår vad den bygger på. Vi har också väldigt svårt att hänga med i de långa tidsrymderna som Ryssland planerar i. Vi spelar gärna schack på tid. Ryssland är mästare på korrespondensschack. Detta är ett försök att reda ut några delar i detta pussel.

Den ryska målbilden  

Först och främst vill jag hävda att Ryssland efter 2008 leds på ett pragmatiskt sätt som liknar åren innan 1985. Jag räknar inte tiden från 1990-2008 som tillräckligt stabil i Ryssland för att kunna prata om mer än ad hoc lösningar. Pragmatismen tar sig flera olika uttryck, men i grund och botten så innebär det att landets politik är inriktat mot en målbild och att tidsperspektivet är långt - 10-20 år. 

Den strategiska målbilden som jag uppfattar att Ryssland har just nu innehåller;

1. En vilja till geografisk/strategisk buffert mellan Ryssland självt och det som man uppfattar som ett hot/utmaning (NATO). 

2. Ett återtagande av den gamla stor-/supermaktsstatusen (militär/politisk/ekonomisk).

Varför denna målbild?

Jag menar att den första delen i denna målbild bygger på ett alltför ofta av oss i väst bortglömt kapitel i den ryska historien, det faktum att västra Ryssland skövlades under invasionen 1941-45. Dåvarande Sovjetunionen förlorade otvivelaktigt flest människoliv/land under kriget. Detta är något som berörde i stort sett varenda familj i dagens Ryssland. Minnet av denna katastrof hålls också levande genom undervisningen i skolorna, parader mm. Min poäng är att för Ryssar idag så är invasionen och slakten under WW2 fortfarande levande. Det finns en anledning till varför fienden i Ukraina idag beskrivs som "fascister" även om den består av en ack så heterogen skara krigare.
Under tiden efter kriget var en av Stalins uttalade mål att skapa sig en buffertzon av lydstater mellan Ryssland och Tyskland. Tyskland hade ju då inom tämligen kort tid invaderat Ryssland/Sovjet två gånger, och man ville tvivelsutan skaffa sig någon form av garanti för att slippa gång nummer tre. WW2 slutade ju som bekant med att östblocket blev just den skyddande mur som Stalin efterlyste. Efter 1990 fanns inte den muren längre, och NATO fick snabbt nya medlemsstater alldeles inpå knuten till Ryssland.
Att vilja återta i alla fall sekundärt inflytande över dessa buffertstater ligger alltså högt upp på önskelistan i Kreml idag. Kan man i alla fall hindra att fler länder går med i NATO så är det en klar vinst, och något att arbeta strategiskt för.

Del två av denna målbild är både enklare och svårare att förstå. Ryssland kände sig helt enkelt förödmjukat under 1990-talets kaos och ekonomiska kris. Från att ha varit en av två supermakter med kärnvapen, toppmoderna rymdfärjor etc hamnade man i en "Mad-Max värld" av maffia, fallande rubel och en president som utlandet skrattade åt när han trillade runt i talarstolen. Om man, som många av mina kollegor gärna vill göra, drar ett genusperspektiv på landet Rysslands självbild så hamnar man i typiska manliga drag. Stort, starkt, farligt, mäktigt etc. Samma radda adjektiv återkommer när ryssarna själva beskriver den politiska ledning de vill ha.
Som svensk i modern tid blir dessa kvaliteter hos en ledare ganska löjliga, men vi har å andra sidan en helt annan diskurs i Sverige (jämför modern vs postmodern). Undra på att vi inte förstår varandra!?
Det var den emotionella delen av förklaringen - den är som sagt både lätt och svår att förstå som utomstående. Den mer materiella delen av förklaringen är att Ryssland är ett stort land, och rent ekonomiskt måste ett stort land kunna sysselsätta sin arbetskraft på något sätt. Att återgå till 80% jordbruk är uteslutet, speciellt då den Sovjetiska/Ryska skolan har specialiserat sig på att pressa folk genom diverse ingenjörsutbildningar. Man måste helt enkelt klamra sig fast vid att fortsätta vara ett högindustrialiserat land. För att kunna klara konkurrensen utifrån måste man bli minst lika bra, helst bättre, än ex vis Europa/Indien/USA mm. Då är man en industriell stormakt igen. Failure is not an option helt enkelt. Vapenteknologin ligger högt upp på listan här. 

Genomförandeidé

Om man nu accepterar de saker och förhållanden jag nyss radat upp infaller sig frågan snabbt: Hur löser vi uppgiften att verkställa målbilden?

Putin har valt en beprövad väg genom att vända sig till de nationalistiska grundreglerna i sin polemik. Fördelen med nationalism är att den är som att köpa ett happy meal på McDonalds. Det går snabbt att få effekt, effekten blir hög (men kortvarig - påfyllnad krävs fort), och det är relativt billigt till att börja med. Ett av nationalismens grundläggande faktorer är att den är exkluderande. Det är "VI" mot "DOM". I Ryssland är detta vi och dom enkla saker att definiera. Antingen är man "storryss" eller så är man inte det. Dessutom finns NATO med på bakgården och gör definitionen ännu enklare. 

I Rysslands fall har man (tillsammans med ekonomiska behov - se ovan med alla ingenjörer etc) valt nästa klassiska steg i nationalismen. Man rustar upp sin krigsmakt oavsett vad det kräver. I och med fallande oljepriser har detta nu blivit en dyrare affär än Putin skulle velat. Putin har har å andra sidan jobbat hårt med de nationalistiska argumenten sedan 2008 - och ryssen på gatan verkar trots allt godkänna att man tar pengar från vård/skola för krigsmaktens behov. 

Som en direkt följd av målbild del 1 och del 2 följer så Ukraina nu (väpnad konflikt enligt "ny" metod) samt bortrövandet av tjänstemän från grannländer i samband med Obamas besök i landet. Man expanderar helt enkelt.  

Det är här som nationalismens happy meal börjar ta ut sin rätt och bli ett problem. I Rysslands läge är det svårt att fortsätta vara nationalistisk utan att så att säga löpa linan ut (återta makt/expandera). Samtidigt har Putin nu målat in sig i ett hörn som en nationalistisk stark ledare, så han kan inte gärna backa utan att tappa ansiktet/makten. Nu är man dessutom utsatt för sanktioner, och Rysslands utrikespolitik är uppenbart ogillad av stora delar av världen. 

Om vi stryker varianten med WW3 - direkt krig med NATO - så återstår ett par andra alternativ för Putin. Han kan, som han redan börjat med, skaffa sig inflytande med så kallad "soft power/6:e gen krigföring (som inte alls är något nytt sätt att kriga på - men mer om det en annan gång) - och förhoppningsvis kunna skaffa sig inflytande över grannländer. Han kan ramla på mer traditionellt mot icke NATO medlemmar (Georgien 2008 samt småskaligt krig i Tjetjenien). Dessutom kan han underhålla folkets stridsvilja och nationalism genom att regelbundet öva skydd av civila samt stora militärövningar som retar NATO. Det sista är dock mer av en underhållsfunktion, jämför Nordkorea.

Så - vad händer i morgon?

Inte en aning. Jag är historiker, inte spågubbe. Dock är detta de saker och de förhållanden som jag tycker vi i Sverige ofta missar - och vår utrikespolitik är totalt blind för. Med ökad förståelse för dessa förhållanden blir den ryska utrikespolitiken, i min mening, ganska logisk. Sett över längre perspektiv blir den till och med begriplig. 

Slut. Frågor?